Lundaprofesson Inger Enkvist höjer sig över sjuklöverns sandlådekäbbel och påminner oss om vem som medvetet förstörde den svenska skolan.
Den som känner till svensk skolhistoria häpnar över debatten om vems fel de dåliga PISA-resultaten är. Kanske både dagens politiker och journalister är för unga för att känna till bakgrunden? Oppositionen börjar gärna sin historieskrivning 2006 för att skylla allt på utbildningsministern eller backar möjligen till 1990 för att kunna framställa de båda politiska blocken som lika ansvariga. Argumentet skulle vara att socialdemokraterna kommunaliserade skolan och de borgerliga införde det fria skolvalet. Då bortser man helt från historien före 1990.
Under 1940- och 50-talen arbetar en rad utredningar för att modernisera svensk skola. Trots att experimenten får negativt resultat, tas 1962 beslut om att införa sammanhållen och examensfri grundskola. Oavsett elevernas ambitionsnivå ska alla gå i samma klass, och skolan ska individualisera undervisningen. Lärarna ska välja innehåll, material och metoder efter de olika elevernas intresse och träna eleverna i samarbete och tolerans. När studentexamen avskaffas 1964 är detta en rimlig följd av att man tidigare har avskaffat alla specifika krav på eleverna fram till sexton års ålder.
1969 tas en läroplan för grundskolan där utbildningsminister Olof Palme skärper inriktningen mot att svensk skola ska ha sociala mål mer än kunskapsmål. Också elever med olika typer av uppförande- och inlärningsproblem ska tas omhand ”inom klassens ram”, som det nya mantrat lyder. Praktisk yrkesorientering och fritt valt arbete görs obligatoriskt och ges värdefull schematid. Ingvar Carlsson och Lena Hjelm-Wallén förstärker sedan den här inriktningen. Ändå står det klart redan på 1970-talet att idén med individualisering inom klassens ram inte fungerar, och det rapporteras att oron i klasserna ökar markant. Läraryrket börjar minska i attraktivitet.
1987 tas beslutet om en reform av grundskollärarutbildningen. Begreppen lågstadie-, mellanstadie- och högstadielärare tas bort och ersätts med tidigare- eller senarelärare. Tidigarelärare, också kallade 1–7-lärare, ska välja mellan svenska/samhällsvetenskap och matematik/naturvetenskap. Nästan alla väljer svenska/samhällsvetenskap. Eftersom eleverna ändå måste få undervisning i matematik och naturvetenskap ges denna i fortsättningen inte sällan av lärare som i sin egen utbildning direkt valt bort dessa ämnen.
Är det förvånande att elevernas kunskaper har sjunkit? Dagens reformer har börjat göra upp med den tidigare inriktningen, men fler förändringar behövs. Vi har som bekant allvarliga problem på både elev- och lärarnivå.
Hur ska man tolka att opinionsundersökningar nu tillskriver socialdemokraterna hög trovärdighet när det gäller skolpolitiken? Kanske de flesta tillfrågade inte vet vad som hänt tidigare och inte orkar sätta sig in i frågan? För partistrategerna är fältet därför öppet att framställa situationen på ett för dem fördelaktigt sätt. En viktig samhällsfråga har blivit valtaktik.
Inger Enkvist är professor i spanska vid Lunds universitet och utkom i höstas med boken ”God utbildning och dålig: Internationella exempel” (Gidlunds förlag 2013).
inger.enkvist@rom.lu.se
Källa: SvD