Det går en stank av politiskt våld och övergrepp mot demokratin genom Sverige. Stanken kommer från vänster, en vänster som aldrig har gjort upp med sitt blodiga och våldsamma förflutna. När alla politiska partier ska driva valkampanj på lika villkor visar vänstern sitt rätta ansikte: den kan inte stava till demokrati. De totalitära takterna sitter i, som om 1990 aldrig har hänt.
Det krävdes inget övermått av klarsyn för att inse att årets svenska valrörelse inför valen till EU och riksdagen skulle bli ovanligt smutsig. Det krävdes heller ingen avancerad brainstorming för att förutse att angreppen skulle komma från vänster och rikta sig mot Sverigedemokraterna. Nu är vi där. En aggressiv och våldsam vänstermobb attackerar och saboterar Sverigedemokraternas valmöten, valutskick och affischkampanjer. Det är snorungarnas diktatur, dessvärre med stöd av vänsterns såta bundsförvanter i media, inklusive “opartiska” public service.
SVT Uppdrag granskning den 7 maj avslöjade våldsvänstern in på bara skinnet. Denna snorungesekts brutala våld mot människor som har andra åsikter än de själva trängde in i svenska vardagsrum i all sin skärande ynkedom. Kan det bli tydligare? Vänstern är fullkomligt blottad på sakargument. Den har inget annat att komma med än vrål, skrik, knytnävar och tutande i vuvuzelor. Inte ett enda argument.
Sin eländigt skallrande tomhet försöker man kompensera genom sabotageaktioner mot SD:s valmöten med oväsen, burop, äggkastning och våld. Under den gångna veckan har den undersysselsatta gapvänstern hindrat SD:s partiledare Jimmie Åkesson från att tala i Göteborg och Karlstad under sin EU-valsturné. På flera andra platser har mötena störts av skränande och skrålande vänsterhuliganer.
Det är en högoktanig politisk skandal att ett riksdagsparti inte kan garanteras att hålla valmöten utan störningar i Sverige 2014. Polisens uppgift är att skydda politikerna så att valmötena kan genomföras, men den gångna veckan ska bokföras som ett skandalöst misslyckande. På vilka fler ställen än i Göteborg sitter det SD-fientliga polisbefäl ?
Det som utspelar sig i förföljelsen av SD:s EU-valskampanj är regelrätta attacker mot demokratin. En vänstermaffia som inte skyr några medel för att tysta människor som har andra åsikter än de själva löper amok och tillåts göra det. De flesta i gapvänstern är påfallande unga, snorungar som inte är torra bakom öronen och inte vet vad demokrati är. De som skriker högst om “våra gator” har gissningsvis inte bidragit med många ören till dessa gator. Det är andra som betalar medan vänstern inriktar sig på att riva ner och förstöra. Bristen på argument kompenseras med ljudvolym och huliganmentalitet.
Många är invandrare. De har i många fall flytt från förtrycket i muslimska länder och valt att flytta just till Sverige. Svenska folket och svenska myndigheter har rullat ut röda mattan, gett dem bostäder, bidrag, gratis skola och utbildning, sjukvård, tandvård och – i alldeles för många fall – kriminalvård. De tackar genom att angripa den demokrati som de inte hade i sina hemländer.
Jag skräms av hatet och brutaliteten i skrän- och skrålvänsterns aktioner mot SD:s valrörelse. Det tolereras för att det handlar om just SD. Men vem har sagt att det kommer att stanna där, och har inte alla partier rätt till samma skydd? Sveriges inflammerade samhällsklimat vibrerar nu av så mycket hat att minsta tändande gnista kan utlösa en katastrof. De sju gammelpartiernas politiker har sannerligen lyckats förvandla Sverige från ett tryggt och homogent välmående land med låg brottslighet till ett splittrat otryggt inferno. Är de nöjda med resultatet?
Jag blir inte förvånad om Sverige snart får sitt tredje politikermord i modern tid. Två gånger, 1986 (statsminister Olof Palme) och 2003 (utrikesminister Anna Lindh), har Sverige förlorat sin så kallade oskuld. Men oskulden är en åttahövdad hydra som måste bekämpas om och om igen. Den återuppstår lika levande efter varje politikermord. Oskulden lever i högönsklig välmåga mitt ibland oss, blind, döv och aningslös.
Läs hela krönikan på snaphanen.dk